2 veckor sen

Idag är ett litet jubileum. För två veckor sedan kände jag min knöl.
Jag hade varit på ett kettlebellpass, precis som idag, och kände den när jag duschade.
Känns både som igår och en evighet sen....

Älskade ungar! ❤
Igår berättade vi mer för barnen. Använde the C-word.
Ella var jättekort i sina svar. "Mm" "Jaha" osv. Inte likt henne.
Om man så pratar om snöskottning så har hon sjutton frågor.
Precis innan läggdags frågade hon "Men.... Man kan ju dö av det är cancer om man inte får medicin... Hur dör man då?" (Var har hon hört att man kan dö av cancer?!)
Mitt svar blev att det behövde hon inte fundera på eftersom jag kommer få medicin.

Några timmar senare kom hon intassandes till oss efter att ha vaknat av en mardröm för första gången någonsin.........
På morgonen frågade vi om hon kom ihåg vad hon drömt. Det gjorde hon men hon ville inte berätta......
Puh, lite tungt för mammahjärtat.

Ikväll när jag var iväg och tränade kom lite fler frågor. Barnen har fått höra att man tränar för att man blir pigg och man mår bra av det. Stina undrade då om jag skulle bli frisk nu eftersom jag var och tränade.... ❤
Ella förstod inte riktigt varför jag skulle bli sjuk av medicinen.. Man ska ju bli frisk av medicin!

Ella somnade inte innan jag kom hem och ville säga godnatt. Hon kastade sig om halsen på mig och sa att hon älskar mig. Det säger hon iofs ofta, Stina också, men det var eftertryck denna gången....... Hoppas hon får sova inatt.....

Fått två samtal från dolt nummer idag. Tid för skiktröntgen på fredag 9.15 och sen onkologen nästa onsdag kl13.
Skönt med lite hållpunkter.

Imorgon ska jag VABa! Tänk vad normalt!