Hej då Onsala!

Sitter nu i bilen på väg till Halmstad där Peter möter upp.
Haft ett par underbara dagar här på bästkusten! ❤

Igår åkte pappa och jag till Gbg för att kolla om det fanns nån passande extraperuk i "fyndlådan" hos en perukmakare som fotograf Cecilia tipsat om. Det gjorde det!
Så nu har jag en jättebra extraperuk som inte är lika snygg som den andra och som passar när man känner sig lite mindre snygg, helt enkelt....!

Sen hälsade vi på mormor och morfar på Östra kyrkogården. De hade det bra!

Sen var det dags för taktikvila inför kvällens tjejmiddag, som var hela anledningen till min bästkustresa!
Tjejerna från förr, vissa tom från lekis, har träffats på Valborg några år i rad nu. En uuuuunderbar tradition!
I år kom ALLA, så vi var 11 stycken! ❤ Plus två små pojkar som bara var 3 månader så de var ursäktade.... ;) Och plus två till i magen! ❤
Vi träffades hemma hos Karin I och köpte hem hämtmat och bara snackade och snackade och snackade! Sååå mysigt!
Längtar till nästa år!

Blev ju så klart en del cancersnack också.
De var så söta och sa så snälla saker om mig och hur jag hanterar cancerhelvetet.
Jag tycker ju själv att allt jag gör är så självklart, men jag börjar inse att det kanske inte hade varit det för alla.
Jag är till exempel förvånad över att Cecilia inte blivit nerringd av folk som vill ställa upp som skalliga modeller till hennes utställning. Men det är ju tydligen många som tycker det är skitjobbigt med håravfallet. För mig är det så klart trist, men i sammanhanget är ju håret så otroligt oviktigt!
Kanske blir jobbigare sen när man ska försöka få tillbaka håret igen. Kan kanske bli en längre period med peruk än jag tror..

Fick lite bilduppdateringar hemifrån från Ps och tjejernas Valborgsfirande! ❤

Biverkningsmässigt har jag mått väldigt bra det senaste. Munnen är ju torr och tandköttet ömt och tungan konstig. Och jag har blött mer näsblod än tidigare (kul när man är klädd helt i vitt!).
Men annars har det varit ganska lugnt!
Värken är mycket mildare än förra omgången med sprutor och halsontet har inte brett ut sig mer.

Med tanke på att jag ändå mår så pass bra så har jag börjat fundera på att träna....!
Lika bra att outa mig fullständigt:
Jag vill bli löpare!

Jag har alltid hatat att springa. Det är ju bara såååå tråkigt!
Men jag träffar fler och fler som också känt så, men som faktiskt blivit omvända! Så nu vill jag försöka!

Tänkte först att jag skulle bli grym i teorin, och att jag sen skulle sätta igång i höst efter operationen och cellgifterna och allt. Men dels så mår jag förvånansvärt bra just nu, dels vet jag ju att jag mår ännu bättre när jag tränar och dels för att fotograf Cecilia mer eller mindre spände ögonen i mig och undrade varför jag skulle vänta till i höst!
Så kanske att jag börjar redan imorgon.....? :)

Havet visade sig från sin bästa sida och glittrade fantastiskt vackert när jag åkte!
Hej då bästkusten! ❤