Tagit in det?

På kalaset idag träffade jag en gammal bekant från studietiden. Hon visste att jag har cancer tack vare Facebook. Det var för just såna möten som jag valde att skriva om det på fejjan. Skönt att hon redan visste. De som fått reda på det helt apropå har blivit så ställda, nästan så jag fått be om ursäkt.
Hon undrade och jag berättade. Hon frågade om jag tagit in det.
Mitt svar blev att jag inte visste om jag gjort det.

Jag vet ju med förnuftet hur det ligger till och vad som väntar, men har jag verkligen tagit in det? Bearbetat? Tycker ju själv att jag är konstigt lugn. Så saklig, liksom. Jaha, en uppgift som ska utföras, bara till att sätta igång!
Självklart är jag skraj, men det är just nu mest på grund av ovissheten om hur det fysiskt går till och hur det fysiskt känns. Inte rädd för själva sjukdomen.

Men vad har jag för val?
Jag kan ju inte ge upp innan jag börjat. Och hur ger man ens upp? Det går ju inte!

Fortsätter att njuta av mina 70kg i marklyft och att jag fått underbar kvalitetstid på tu man hand med båda döttrarna idag! 💕